Vad hände sen? – Gabriella

gabriellaJag gick Vård och omsorgsprogrammet – inriktning akutsjukvård & räddningsmedicin på Consensum och tog studenten våren 2014.

I höstas sökte jag in till sjuksköterskeprogrammet, mest för skojs skull, för att se om mina betyg skulle räcka till, vilket jag inte trodde att de skulle göra. Men jag hade fel. Jag kom in! Däremot tackade jag nej till min plats för jag kände mig inte förberedd eller redo för det steget. Jag ville ha mer kött på benen.

Jag fortsatte jobba på akutmottagningen i Lund, där jag fortfarande jobbar idag fast som timanställd, då jag sökte in till Kristianstad och Malmö ännu en gång. Skillnaden nu var att jag var redo. Jag ringde de som har koll på skolorna och frågade hur mina chanser såg ut efter att ha tackat nej en gång tidigare. De sa att jag skulle ha 99% chans att få en säker plats efter första urvalet. Det stämde. Jag kom in på sjuksköterskeprogrammet för andra gången i Kristianstad och var mer redo än någonsin!

Jag ansökte om en studentlägenhet som jag fick efter fyra dagar som ligger 3 minuter ifrån skolan inne på studentområdet bland alla andra studenter. 9 december fick jag mitt körkort och den 10 december 2014 fick jag antagningsbeskedet. Två av de lyckligaste dagarna i mitt liv, förutom studenten som var den allra bästa. Ett tips! Fixa med alla små och stora saker innan du söker in! Som t.ex att ta körkort och jobba ett tag innan för att ha sparade pengar och lite erfarenhet för det underlättar mycket! Om jag inte gjort det, hade jag haft det mycket svårare nu och inte kunnat vara med på alla de roliga sakerna som händer här tätt som tätt.

Utbildningen på Consensum är mycket bra, det är en fantastisk skola och lärarna är engagerade i allt de gör. De ger sig inte förrän alla i klassrummet förstår och de anväder sig mycket av filmer och bilder. Första tentan är gjord och den var fruktansvärd men värd varje minuts pluggande. Vissa säger att pluggandet kommer i första hand och det sociala efter. Jag håller inte alls med. Jag har sällan suttit själv och pluggat. Har alltid varit med flera andra då det är lättare att förstå för att man kan diskutera mer. Vi har gjort pluggandet till en rolig och social grej. Har fått väldigt många nya och underbara vänner som jag vet att jag kommer ha kontakt med länge till framöver. Det är för att de är så olika mig. Vi kompletterar varandra och skrattar alltid när vi ses. Jag ångrar inte all den tid jag satt och pluggade under gymnasiet för det har verkligen lönat sig idag. Är tacksam för all hjälp jag fått och skulle aldrig förlåta mig själv om jag tackat nej till utbildningen en gång till. Inte alla som får en andra chans därför är det viktigt att ta den när man får den.

Just nu jobbar jag som undersköterska på Lunds akutmottagning. Har jobbat där sedan måndagen direkt efter studenten ( 16 juni ). Först var det bara ett sommarjobb som jag fick genom praktiken. I regel får ingen jobba på akutmottagningen om man inte arbetat i minst ett år på en annan avdelning först. Men mina nuvarande kollegor och chefer var så pass nöjda och imponerade över mitt arbete och min personlighet att de skulle göra allt för att få ha mig som anställd och kunde inte ta ett nej. Chockad och överlycklig som jag var tackade jag ja utan att tveka. Har aldrig ångrat mitt beslut.

Jag blev tillfrågad om fast anställning men tackade nej utan att tänka efter ordentligt. Fick då förlängt vikariat. När min chef fick reda på att jag sökt in till högskolan ännu en gång sa hon ‘’ sök in till programmet, kommer du in tackar du ja och vi fixar så du får en timanställning! Om du inte kommer in fixar jag fast anställning till dig och vi gör då så att du blir både ÖNH, ortoped och larmintroducerad. När du sen är färdig sjuksköterska om några år kommer jag ha en fast anställning till dig även då sparad för vi vill inget annat än att få ha dig kvar hos oss för du är så gjord för detta jobbet och passar perfekt på en akutmottagning.’’ Blev överlycklig även denna gången och tackade ja. Aldrig ångrat detta beslutet heller.

När jag blivit färdig sjuksköterska ska jag tillsammans med min bästa kompis från Consensum söka in till GMU för att sedan jobba ( 1 år ) som sjuksköterska inom militären för att uppleva min första ‘’vårddröm’’. Efter det vill jag bli antingen ambulanssjuksköterska och jobba 50% i ambulansen och 50% på akutmottagningen. Eller så vill jag specialisera mig kring onkologi för barn. Det är min andra ‘’vårddröm’’ men den största i vuxen ålder. Militären vill jag prova nu när jag är ung för det är något jag drömt om sen jag var 12 år. Onkologi för barn vill jag göra när jag själv är i den åldern då jag ska skaffa barn eller när jag har barn och vet hur det är. Jag har mognat mer, mer erfaren och kan få visa min känsliga och kreativa sida på ett sätt som aldrig förr.

Jag har praktiserat på onkologen 87 i Lund, där det var mest äldre människor, som förstod vad som hände i kroppen, vissa hade gett upp och som det gick att prata med på ett vuxet och medicinskt språk. Men små barn vet ingenting om cancer förutom att de ser sina föräldrar i tårar allt för ofta och känner en stark smärta i kroppen som inte försvinner. Jag vill vara den som förklarar för barnen vad som händer med hjälp av filmer, böcker, lekar, sånger mm. Jag vill vara den som förstår föräldrarna om deras beslut. Jag vill vara den som, till de barnen som fått besked om en viss tid kvar i livet, ska få uppleva de vackraste sakerna i livet. Flickorna ska få det långa håret att sätta upp inför balen. Pojkarna ska få in tekniken till att knyta sin första slips. De ska tillsammans förstå och hjälpa varandra. Jag ska vara den som får föräldrarna att känna att cancern kanske tar ifrån dem barnet men inte minnena. Och minnena ska få vara så fina som de själva gör dem att de små sakerna som syrgas och löshår inte syns längre. För det finns andra saker som är större och viktigare. som ett lyckligt slut på sagan. Därför ska alla få sitt lyckliga slut. Gammal som ung, alla förtjänar det.

Ingenting hade varit som det är idag om jag inte hade tagit steget till att börja på just Consensum. Det är den bästa skolan som gör allt för eleverna. Allt jag kan idag är tack vare Consensum som gav mig kunskapen, rätt inställning till att vilja hjälpa andra, ta egna intiativ, växa som person och hitta sig själv, blir kär i sin egen personlighet och avsluta det jag påbörjat. Consensum hjälpte mig även att hitta en bästa vän för livet som jag aldrig har bråkat med på snart 4 år och som idag själv är ute på stora äventyr.

Praktiken är det bästa för jag fick alltid bra platser, jag fick användning av alla teman i arbetslivet och har nu foten inne på tåget som ska ta mig ett steg närmre mina drömmar. Consensum är en verklig skola där det inte finns några dumma frågor. Lärarna delar med sig av egna erfarenheter, hur deras resa har varit och de ställer alltid upp. Hade inte kunnat välja någon bättre skola för det finns ingen bättre. Consensum har betytt allt för mig. Det är ni som har gjort mig till den jag är idag och jag hade inte kunnat vara lyckligare.

Många varma kramar!

//Gabriella Karlsson, undersköterska Lunds akutmottagning & glad ssk-student.