Vad hände sen – Ida Magnusson

Ångrar inte en sekund av min gymnasietid

 

IdaNär jag gick på högstadiet hade jag ingen aning om vad jag ville jobba med och ingen gymnasielinje lockade mig. Jag var inte ett dugg intresserad av samhälle och natur som många av mina andra vänner ville gå utan jag kände att jag ville göra något annorlunda. På något sätt hörde jag talas om Consensum och ”vård och omsorgslinjen” och ville direkt gå på ett studiebesök på skolan, vilket jag också senare gjorde. Direkt när ja steg in genom dörren på skolan kände jag mig hemma och jag bara visste att det var rätt. Att jag i framtiden ville jobba med människor.

Skolan visade sig senare vara helt rätt precis som jag också trodde. En otroligt mysig miljö med inneskor, tända ljus och morgonstunder med massage. Det kändes alltid som att man kom till sitt ”andra hem”, med både lärare och elever som alltid kände igen en. Miljön var lugn och fridfull och det fanns alltid lärare man kunde anförtro sig till. Lärare som såg en och hela tiden puschade och peppade en i rätt riktning.
Jag har haft många fina stunder på Consensum, som jag genom resten av livet kommer att bära med mig. Jag är otroligt tacksam och stolt över allt jag tagit med mig därifrån, både i kunskap och minnen och jag ångrar inte en sekund av min gymnasietid.

Eftersom jag hade varit timanställd på Neurologen på sjukhuset sedan tvåan på gymnasiet fick jag ganska snabbt fast tjänst där efter studenten. Tyvärr blev pressen för hård och stressen tog överhand så redan efter några månader sa jag upp mig. Jag började timjobba på två olika boenden inom psykiatrin och på ett lss boende för handikappade. Jag trivdes som fisken i vattnet men efter ett halvår som timanställd och alldeles för mycket övertid blev även det jobbigt.

Jag blev kallad på arbetsintervju för en av de öppenpsykiatriska boendena jag var på och fick en fast anställning där. Idag är jag fortfarande kvar och trivs jättebra med mitt jobb. Vi är en liten personalgrupp på sex brukare och även här känns det som att ”komma hem”.
I slutet på sommaren ska jag vara tjänstledig i två månader för jag och en nära vän till mig ska åka och volontärjobba med barn i Afrika. Detta är en dröm jag haft sedan länge och det ska bli jättespännande att åka dit och få göra skillnad, för det är just det jag älskar, att kunna göra skillnad. Och att vara undersköterska ger en hela tiden nya möjligheter till det.